Kommentaren du söker har flyttats till en ny diskussion, eller är borttagen.

Cyklister möter allt fler aggressiva och farliga farthinder på Lidingö

Lidingö har länge varit en skön om än liten oas i Storstockholm för träning med landsvägscykel. Både för de allt fler av oss som bor här som hittat till cyklingen. Så även de många från city och kringliggande kommuner som tycker om att komma hit och träna cykling. Vi i Fredrikshofs IF Cykelklubb med sektionen Fredrikshof Lidingö har under många år haft uppskattade träningstillfällen med utgångspunkt från Lidingö. Även triathleter trivs här.

Under de senaste ett á två åren har Lidingös vägnät försetts med allt fler och aggressiva farthinder, upphöjningar på vägbanan. De är problematiska för oss landsvägscyklister på många sätt. Dels är de riskabla eftersom cykeln studsar över de kortaste och brantaste hindren. Riskabelt eftersom de tar bort fokus från allt annat än just hindret. Riskabelt eftersom de, särskilt när motljuset och kvällsljuset blir allt mer flackt och skuggorna långa, blir svårare att se. Riskabelt och för många också ganska dyrbart eftersom de medför en hög och momentan belastning på cyklar och hjul som går sönder. Allt fler hjul har kraschats på sistone. Som mitt hjul i bild t ex, i kväll, som smällde sönder med ett brak på Ekholmsnäsvägen.

Hastigheterna på vägarna har ökat. Det är säkert grundorsaken. Och ett problem i sig. Farthindren förefaller dimensionerade för de allt stadigare bilar som trafikerar vägarna, som står pall för hindren utan problem.

För oss cyklister däremot är de allt annat än bra. Det finns däremot en typ vi hinder som cyklister (och bussar) kan "runda", som inte alls är lika problematiska och som staden kunde ha valt. Sådana finns också på några platser, bla kring Larsberg.  

Hur har staden resonerat här? Har staden alls tänkt på cyklisternas situation? Det vore intressant att höra. Under de senaste åren har staden utvecklat och sedan tvingats att ta bort flera ganska misslyckade lösningar för (eller mot) cyklister. Hur är det med kunnandet om cykling i Stadshuset?

Det är både farligt och dyrt med alla dessa experiment. Om det finns någon med kunskap om hur detta gått till i Staden så vore det intressant att höra.

En vädjan också. Att de mer aggressiva hindren snarast ersätts med en snällare sorts farthinder där de verkligen behövs. Sådana finns!

Tills vidare måste Lidingö betraktas som en betydligt sämre plats att bedriva landsvägscykling på än det har varit tills ganska nyligen.

/ T.M., aktiv cyklist och ledare Hofvet Lidingö
Timo Murberger Rapportera olämpligt innehåll

Kommentarer

  • Hej Timo och tack för dina synpunkter.

    Vi arbetar aktivt i staden med att utveckla möjligheterna att cykla och vi är många som själva pendlingscyklar till och från jobbet.  Under de senaste åren har vi satsat på att förbättra våra cykelvägar och knyta ihop cykelnätet på ön. Bland annat har vi förbättrat standarden på det regionala cykelstråket från Lidingöbron fram till Dalénum. Vårt huvudfokus är dock att öka säkerheten för gående och cyklister genom att separera trafikslagen från varandra, dvs. att skapa separata cykelbanor och inte att främja landsvägscykling.

    Med detta sagt har vi full förståelse för det problem du beskriver. Det är ibland svårt att jämka de olika kraven på utformning som finns mellan olika trafikslag där bilar, bussar, cyklister och gående alla efterfrågar olika saker för att uppleva trafikmiljön både trygg att vistas i och trafiksäker.

    Det finns precis som du säger olika typer av gupp som kan anläggas i olika fall, beroende på platsens omständigheter. Vi har under de senaste åren arbetat så här (enligt Åtgärdskatalogen för säker trafik i tätort, utgiven av Sveriges Kommuner och landsting)
    • Vi har anlagt gupp främst i det lokala vägnätet, på platser där vi mätt upp för höga hastigheter. Syftet är att skapa en trafikmiljö som är trygg för oskyddade trafikanter, främst barn, och då i de flesta fall i närheten av skolor. Dessa gupp gynnar gående och i viss mån cykling men bilar och landsvägscyklister kan uppleva att framkomligheten blir sämre.
    • De ”snällare” bussguppen anläggs på gator med busstrafik eller där den tillåtna hastigheten är mer än 30km/tim. Dessa är ofta en god kompromiss då de skapar liten olägenhet för bilar och bussar som ska korsa dessa, samtidigt som de ökar säkerheten vid övergångsstället.
    • De så kallade busskuddarna som finns på Larsbergsvägen erbjuder cyklar att cykla bredvid vilket är positivt. De möjliggör även för bussar som är bredare än bilar att köra över utan samma olägenhet som för smalare bilar. Dessa typer av gupp har dock på senare år börjat kritiseras av bussbolagen då de bidrar till ökats slitage på bussarna.
    När det gäller Ekholmsnäsvägen, är hastighetsbegränsningen 30 km/h efter Ekholmsnäsbacken och österut. Många körde väldigt fort här och vi satte ett gupp för att dämpa hastigheten. Vi projekterar nu för en separat gång- och cykelväg här, som ska underlätta för alla trafikslag. Vi kommer fortsättningsvis också att utvärdera de åtgärder vi väljer och försöka hitta goda avvägningar mellan olika intressen.

    Vänliga hälsningar
    Lidingö stad

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan bli synligt för alla.
Din e-post visas aldrig publikt. Läs vår policy